Nu har vi bott här sedan den 24/8 å de är nog ett av de bästa besluten vi gjort :)

Barnen trivs superbra här, allt funkar klockrent i skolan och vi trivs alla i lägenheten :)

Snart har vi plockat ur allt ifrån den gamla lägenheten så vi kan avsluta det kapitlet helt :)

Jaha hur det går annars, jodå knallar på.

Fortfarande arb lös men men det kommer att släppa när som :)

Idag är barna hemma å sjuka båda två så det blir lugnt idag, massa mys :)

Imorgon ska vi in till US i Linköping med Nea för att undersöka vad det kan vara för fel på henne.

Förhoppningsvis så kan vi få ett vettigt svar av läkaren iom att vi inte har fått ett rakt svar på 2 år nu... Sist vi var in till akuten med henne var bara någon dag in på nya skolläsåret.

Kommer in till läkaren och han börjar undersöka henne och talar om att hon har en inflammation i knät pga snedbelastning, sen när han kollar höften på henne upptäcker han att det inte är höften utan det är bäckenet som hon har ont i och talar om att han ska skicka en lapp till läkaren på ortopeden för att skynda på det hela lite granna för hon behövde få komma in till en specialist så snart som möjligt.

Så nu är den dagen här eller ja rättare sagt imorgon.

Har lite å fixa idag iom att det blir att ringa runt till försäkringsbolag å kolla hur det ligger till och vem det är som ska stå för vad om det nu skulle bli så att hon blir op eller inlaggd iom att då är det bara för mamma att sova på sjukan.

Nej nu ska man ju inte gå händelserna iförväg men som Nea sa till mig igår när hon skulle gå å lägga sig:

" Jag tänker inte lämna sjukhuset fören dem har gjort något åt smärtan, för nu orkar inte jag mer. Även om det kommer att ta flera år så kommer jag att sitta på sjukhuset till dem har hjälpt mig " 

Jag är väldigt imponerad utav Nea faktist, hon har så fruktansvärt ont att hon inte kan gå vissa gånger men hon kämpar och vägrar att ge sig.

Hon försöker att vara med på skolan och gymnastiken även om hon inte kan springa så försöker hon göra allt annat dem gör.

Det jag blev mest impad av var när hon kom hem från skolan i fredags och talade om att hon hade hoppat höjdhopp med ett ben och höjden hon klarade var 85 cm :)

Jävligt starkt gjort tycker jag :)

Nej nu ska jag fixa lite här hemma å ta hand om mina sjuklingar.

Uppdatering om hur allt går med Nea kommer att komma :)

Puss å kram :)

Jepp nu har vi äntligen flyttat å har börjat komma på plats i den nya lägenheten, känns super skönt och vi trivs jätte mycket allihopa.

Barnen har börjat ny skola och som der verkar så trivs dem jätte bra i sina nya klasser.

Barnen har blivit mycket gladare och lugnare, speciellt Lennea vilket för oss känns jätte bra :)

Lennea har fortfarande problem med sin höft men vi har fått tid till en specialist den 18/9 så det är bara att hålla tummarna för att vi får en lösning på hennes problem nu.

Vi var tvugna att åka in akut med henne förra veckan eftersom hon ramlade på skolan och slog i höften och inne på akuten blev hon undersökt men dem gjorde inget eftersom att vi redan har en tid in till specialisten, det enda läkaren gjorde var att skriva en lapp för att försöka skynda på det hela lite.

Han hittade dessutom en inflammation i hö knää pga felbelastning så nu blir hon insmord med zon gel för att försöka hämma inflammationen.

Läkaren upptäckte även att hon har ont i bäckenet så vi får ju se var denna historia kommer att sluta.

Lennea har börjat vänja sig med att hon inte kan göra som alla andra och hon tror att hon aldrig kommer att bli bra. Vi försöker att hålla modet uppe om att allt kommer att lösa sig men det är absolut inte lätt.

Hon fick värktabletter som hon skulle äta tills det slutade göra ont men vi har varit tvugna att avbryta behandlingen pga att hon fick en allergisk reaktion på tabletterna.

Själv söker jag jobb för fullt å förhoppningsvis så släpper det väl snart så man kan få komma igång å göra något på dagarna mer än att bara gå hemma, fast just nu har det varit ganska skönt att gå hemma för då har jag hunnit med att fixa iordning med allt här hemma och packa upp en massa lådor :)

Nej nu ska jag sätta igång med middagen :)

Puss å kram :)

Här kommer lite semester bilder :)

Puss å kram :)

För nu kan jag bara inte vara tyst längre...

Jag har blivit ombedd att inte skriva mina tankar och känslor inför skolan mina döttrar går på men nu får det faan vara nog...

Som ni kunnat läsa förut i min blogg har jag riktat mycket missnöje på skolan och hur dem hanterat min dotters situation gällande MOBBINGEN som pågått sedan hon började förskolan, jag har blivit tillsagt att jag inte får skriva om det i min blogg utan gå till skolan å säga vad jag tycker och känner...

Nu har ju jag gjort detta sedan jag fick reda på att hon blev mobbad å ärligt talat så känns det som om skolan skitit mig och min dotter på näsan...

Men som rubriken säger nu är det dags att öppna Pandoras ask å anledningen till att jag kommer att skriva ner alla turer som har varit när det gäller skolan grundar sig i ett läkarbesök jag var på med min dotter i måndags den 11/6-2012.

Anledningen till läkarbesöket berodde på att testerna som gjorts på henne visade en viss laktosintollerans men även fast hon får laktosfritt har hon fortfarande ont i magen.

Efter undersökning utav läkaren konstaterade han att hon lider av magkatarr pga stress, vilket ledde till frågestund med dottern och hon bryter ihop totalt och förklarar hur hon känner sig på skolan och att hon inte känner sig välkommen, visst hon har 4 kompisar som hon umgås med men dem andra gör allt för att komma emellan.

Så nu går min dotter på medicin för magkatarr visst hon ska bara äta den i 2 veckor och sedan vid behov men HALLÅ hon är 10 år gammal!!!!!

Det min dotters lärare har som respons på detta är att det är ju bättre med 4:a kompisar än inga kompisar...

Det som gjorde ondast i mitt hjärta är när hon säger att hon inget vill säga till lärare eller fröknar på skolan eftersom hon inte känner någon tilltro till dem alls, det enda dem säger är "jaja det blir nog bra ska du se"...

Vad ger det barnet för tecken när det kommer till auktoriteter????

Lärare och fröknar tar hand om våra barn större delen av dagen, ska då inte vi som föräldrar kunna känna oss säkra med hur våra barn har det och deras välmående???

Allt som har pågått genom alla år har gjort att min dotter stoppar fingrarna i halsen för att spy så hon kan får vara hemma från skolan, hon vill inte vara där alls, fick hon bestämma hade hon redan slutat skolan för sommaren.

Detta är sista veckan i skolan innan dem har avslutning på fredag och jag har varit fått tvinga henne till skolan, nu vill hon inte ens gå på avslutningen...

Jag har varit på skolan i 2 dagar nu för att jag ville se med egna ögon hur det funkar å visst det är mycket lärare och fröknar ser men sen finns det saker dem inte ser eller väljer att blunda för...

Det som retar mig mest är detta med s.k rastvakter, ja dem finns men alldeles för få och dem håller sig bara på ett ställe, ja jag kommer att få skit för detta det vet jag men det kan jag ta det är på tiden att jag slutar vara tyst...

Nu är det ju inte så att min dotter är ett unikt fall iom att jag vet om fler som blir MOBBADE i skolan även om skolan inte vill kalla det för MOBBING för att det är ett så starkt ord...

Det är precis som om dem skjuter ifrån sig problemen för så länge dem inte syns så finns dem inte...

Dem sticker huvudet i sanden och tror att dem är skyddade i arslet...

Jag har som sagt bråkat med skolan om detta sedan hon började förskolan och frågan är hur länge jag ska orka och hur länge min dotter ska orka stå ut med detta innan det blir någon ändring på detta, min dotter har t.o.m sagt att hon inte vill leva längre för att hon inte känner sig välkommen eller omtyckt i skolan.

Är det meningen att jag som förälder ska behöva vara på skolan varje dag bara för att min dotter ska känna sig tryggt från påhopp och slag????????

Det jag undrar är hur långt det måste gå innan skolan tar itu med problemet ordentligt istället för att tro att det räcker att prata om det en enda gång????

Ska ett barn behöva göra sig själv illa eller t.o.m ta sitt eget liv innan det kommer en ändring????

Responsen jag fick av min dotters lärare då jag talade om för henne att min dotter fått magkatarr och att läkaren sagt att det berodde på stressen i skolan var : " Är du säker på att det bara är skolan det beror på?"

Om ett barn blir MOBBAT i skolan och inte vill gå dit överhuvudtaget för att det är så jobbigt och att barnet inte känner sig omtyckt eller tryggt så beror det ju inte på hur det är hemma eller på fritiden eller har jag fel????

Om ett barn kommer hem från skolan med huvudvärk och magont dagligen så beror ju inte det på hur det är hemma, om ett barn inte kan sova på nätterna pga mardrömmar om skolan och det som händer på skolan eller en oro för vad som ska hända nästa dag på skolan beror det inte på hur det är hemma eller???

Ni kanske tycker att jag är helt ute och cyklar när det gäller detta men då kan ju kanske ni ge mig mer klarhet i detta...

Vi kommer att gå vidare med detta till högre instanser då vi känner att skolan inte gör något åt detta, visst vi kommer inte att vara vidare omtyckta av skolan pga detta men det skiter jag fullständigt i för det gäller mitt barns välmående å inte hur skolan framstår...

Det tråkiga i denna kråksång är att inte fler föräldrar står på sig när det gäller sina barn och hur skolor hanterar dessa situationer....

Då min dotter inte vill vara kvar på denna skola utan vill byta skola så letar vi nu efter olika alternativ för att göra det bättre för henne, för jag vill inte att hon ska behöva ha det såhär längre.

Vad dessa alternativ blir det får vi se men det kan inte bli sämre än vad det är idag.

Jag vet inte hur vi ska göra, ska hon gå kvar på denna skola och hoppas på att det blir bättre eller ska hon få byta skola???

Hon vill själv byta skola för att få nya vänner och få "vara sig själv" som hon säger då hon känner att hon inte kan vara det nu för då blir hon bara mer MOBBAD, är det inte meningen att man ska kunna vara sig själv jämt istället för ibland????

Visst min dotters lärare pratade med det s.k "trygghetsteamet" på skolan direkt efter att jag hade pratat med henne, men då min dotter inte känner att hon har tilltro till dem och att det inte hjälper att prata med dem så vill hon inte prata med dem alls och det känns ju absolut inte bra för mig som förälder då det är dem som barnen ska känna att dem kan gå till då dem har problem...

Att vi sedan får hoppas på att det löser sig känns ju inte vidare tryggt, för mig känns det inte vidare tryggt iaf...

Just nu är min hjärna ett virrvarr av tankar på hur detta kommer att bli och hur vi ska komma fram till en bra lösning på detta problem...

Jag/vi har haft funderingar på att göra en polisanmälan mot skolan gällande detta oxå, då många vi pratat med har tyckt att det är nog det som krävs för att få skolan till att agera istället för att "ignorera"...

Jag vet inte om det är bästa lösningen men frågan är ju vad är den bästa lösningen???

Ska vi fortsätta att fightas med skolan så att kanske ett annat barn inte får uppleva samma sak eller ska vi skita i att driva detta vidare å hoppas på att allt löser sig???

Ska vi låta våran dotter vara kvar på skolan och må dåligt i väntan på att det ska bli bättre eller ska hon få byta skola och förhoppningsvis få det bättre???

Ska vi göra allt som står i våran makt för att ge henne en ljusare framtid eller ska vi blunda för problemet och hoppas att det försvinner av sig själv????

Jag vet vad jag svarar på dessa frågor iaf, nu är det bara att vi ska kunna lösa alla knutar tills det att hon börjar skolan igen efter sommarlovet...

Vilken skola det blir får vi se...

Hur lösningen på allt detta kommer att se ut kan vi inte sia om men det ska faan bli en lösning på det...

Det finns så mycket mer jag skulle kunna säga om detta angående bemötandet vi har fått ifrån skolan men jag tror ärligt talat inte att det hjälper vidare mycket eftersom att det pågått så länge och det fortfarande pågår.

Trygghetsteamet har varit inblandat hela tiden från och till under dessa år och dem har inte lyckat lösa det, så frågan är om dem någonsin kommer att lösa det...

Visst det kan vara svårt att få fram en lösning när barnet svarar att allt är bra på frågan hur det är men borde man inte kolla närmare när det visar sig att det upprepas gång på gång???

Nej jag ska sluta uttråka er med mina tankar och känslor då detta blev ett ganska långt inlägg men förhoppningsvis så kanske det kan hjälpa någon annan som sitter i samma situation att känna att dem inte är ensamma...

Frågan är vad man svarar sitt barn när hon kommer och säger att hon hellre dör än går till skolan????

Om det är någon som har ett bra svar på detta vill jag gärna veta...

Som sagt det har hunnit vara ganska mycket sedan jag skrev här sist :)

Hade 50 års fest för gubben i lördags, riktigt sköjj hade vi...

Höll på hela kvällen å natten lång så vi var inte hemma fören vid halv 6 på morgonen fick sova några timmar innan det va dags å hämta barnen å fara iväg till lokalen å städa :)

Festen gick riktigt bra, alla hade kul som det verkade iaf :)

Synd bara att det var vissa som uteblev från festen, hade varit riktigt kul om ni hade dykt upp men men finns ju saker å ting som kommer ivägen...

Gubben va iaf nöjd med festen och det är huvudsaken :)

Så tack än en gång till alla er som dök upp å förgyllde kvällen :)

Har inte blivit så mycket bloggande sista tiden men det beror nog mest på att det finns inte så mycket att skriva om som skulle intressera dem få som läser min blogg :)

Eller tycker ni att det skulle vara intressant å läsa om städning tvättning, ja allt som har med hushållet att göra????

Nee trodde inte det :)

Har fortfarande inte fått provsvaren från Neas provtagning så vi får väl se vad som händer å sker, har fått telefon tid med doktorn iaf men den är först i Maj så det är bara att vänta å se vad som händer....

Thuwa bli mer å mer lik sin mor måste jag nog säga :) 

Imorse fick vi känna på hennes underbara morgonhumör som tittar fram lite då och då, hon gick runt här som ett åskmoln å gnällde på allt från byxorna hon hade på sig till att solen sken så jag hoppas att humöret ändrades på vägen till skolan för annars så har dem inte haft det lätt med henne idag...

Hon har dessutom fått för sig att hon har ADHD bara för att hon har sånt humör som hon har, så fort vi sätter oss å pratar om hur det är och varför humöret sviktar så tar hon upp det...

Jag har försökt förklara för henne att om så var fallet att hon har ADHD så hade kuratorn hon går till sagt något om det iom att han är den som utreder sådant å än så länge har det inte kommit upp och han har pratat om att avsluta hennes samtal eftersom att hennes utbrott har minskat och att hon har blivit lugnare....

Men som sagt hon har fått för sig detta å vägrar att tro något annat....

Söker jobb för fullt, inte det lättaste å hitta men skam den som ger sig en vacker dag så kanske jag hittar något :) 

De flest jobb kräver att man ska ha körkort å det har jag ju inte så då blir de inte så lätt :) Förhoppningsvis så kanske jag i framtiden får råd att ta kortet så jag slipper att bli nekad bara för att jag inte har något...

Ja förövrigt så finns det egentligen inte så mycket mer att tillägga :)

Puss å kram :)

Så nu gör jag ett försök till att plita ner lite om vad som har hänt :)

1, Var på rättegång och nu har domen kommit så nu är det bara att vänta å se hur lång tid det tar tills jag får ut skadeståndet om jag nu får ut det de vill säga :)

Förhoppningsvis så kommer det att gå ganska fort men man vet ju hur lång tid byrokratin i vårat land vill ha på sig att göra saker å ting :)

2, Lennea har fortfarande problem med sin mage så nu har vi varit å tagit en massa prover å när vi väl får svar på dem så kommer vi att få remiss till en barnläkare så dem kan kolla upp henne ordentligt iom att dem misstänker att det kan ha något med magmunnen att göra...

Hon har kramper och får sura uppstötningar så hon går på toaletten å spyr titt som tätt vilket är jobbigt för henne och gör att hon inte får vara i skolan för dem tror att det är magsjuka varje gång :(

Har förklarat för hennes fröken vad det är just nu och att vi för tillfället inte kan göra något då vi inte har fått svar på proverna än....

3,För Thuwa går det frammåt iaf, hon har blivit bättre på att tygla sitt humör å alla hjälpmedel vi har fått funkar än så länge :) Peppar, peppar :)

Ska iväg till Jari idag igen så då får vi se vad han har att komma med denna gång :)

Han är helt suverän när det kommer till Thuwa så jag rekomenderar honom starkt :)

4, Thordas 50 års fest som snart står för dörren :)

På lördag den 24/3 så är det party för honom så nu förbereder vi det sista inför den festen :)

Hoppas att det kommer lika mycket folk som har sagt att dem kommer för det skulle vara super kul :)

Hoppas bara på att det kommer lite fler "gamla" vänner uppifrån Enköping, det va ju ett tag sedan man träffade alla :)

Det enda just nu är att vi inte har lyckats få tag på någon barnvakt till ungarna så vi får väl se hur det går...Håller tummarna för att vi hittar någon snart :)

5, På söndag är det dop för lilla Livia om nu familjen där håller sig friska vill säga :)

Ska bli kul :)

Hoppas bara att dem gillar presenten dem får :)

Ja vad mer har jag å säga nu då????

Hmmm...

Annars så går vardagen runt som vanligt :)

Jag städar, tvättar å håller på som vanligt här hemma på dagarna :)

Ja säker jobb gör man ju oxå för det är ganska långrandigt att gå hemma hela tiden :)

Nee nu ska jag nog återgå till att göra ingenting :)

Puss å kram :)

Att hitta dem möbler man vill ha i sitt hem, håller på å gör om lite gär hemma just nu så jag sitter dagligen på blocket å söker möbler...

Jag vet inte om ni andra som brukar sitta på blocket har märkt att även om grejerna är begangnade så tror folk att dem kan ta ny pris för sakerna...

Det jag letar efter specifikt är en bäddbar divan soffa i svart, expedithyllor i svart ( kan tänka mig vitt oxå), vardagsrumsbord i svart ( kan tänka mig vitt oxå), matta :)

Visst dessa saker finns det massor utav men om man sedan kollar på vad nya saker kostar så är det exakt samma pris nästan....

Jag kan ju tycka att om man ska sälja något så får man faktist tänka på att sakerna är begangnade å inte ta ny pris för dem...

Egentligen spelar det ingen större roll kände bara att jag var tvungen att spy ur mig lite galla :)

Var in till Linköping igår em kväll med gubben å barna å handlade lite, var in en sväng på jula där det blev 2 airbrusch ja å så hittade barna varsinn radiostyrd bil så imorse var inte lillan vidare intresserad utav att gå till skolan för hon ville köra bil men när jag förklarat för henne att om hon var hemma å var sjuk så skulle hon ändå inte få köra med bilen så klädde hon på sig å stack iväg till skolan med il fart :)

Idag händer det absolut inte mycket :) 

Blir som vanligt, städa tvätta, diska ja som alla andra dagar :)

Blir ju så när man går hemma varje dag :)

Nee nu ska jag sätta igång så jag kanske får något gjort idag iaf :)

Puss å kram :)

Fast egentligen så tycker jag inte att jag behöver uppdatera den varje dag iom att så mycket nytt händer absolut inte i mitt liv å det skulle bara bli tråkigt om jag skulle sitta å skriva samma sak varje dag :)

Jag skulle ju absolut inte läsa om det var samma sak varje dag :)

Men men ja vad ska man börja med idag då???

Ja kan ju börja med att Nea ska ha övernattning på sitt fritids ikväll å hon är jätte spänd å förväntans full :) Kan bara hoppas på att det går bra för henne :)

Hon har ju lite problem med att övernatta på andra ställen utom hemma :)

Men hon har packat och donat hela dagen å just nu sitter hon i badet:)

Så jag håller tummarna för att det kommer att gå bra för henne :)

Så ikväll är det bara jag, gubben å Thuwa hemma så vi får väl ha lite eget mys så inte Thuwa kommer att sakna Nea för mycket för det brukar hon göra när Nea inte är hemma :)

För övrigt är det inte så mycket som händer för tillfället... 

I början av Mars eller rättare sagt den 7/3 så ska jag iväg på rättegång pga sms härvan som uppstod förra året, ska bli intressant å se vad som kommer att ska då, åtalet är ofredande m.m så vi får väl se om personen i fråga blir dömd eller inte...

För er som har följt min blogg så vet ni vad det handlar om för ni andra så kanske det kommer en närmare förklaring när rättegången är slut...

Ja just nu finns det inte så mycket mer att tillägga om varken det ena eller det andra så detta blev ganska kort :)

Puss å kram :)