Ja det är ungefär så det har varit dem närmsta 2 veckorna :(
Har inte sovit ordentligt en enda natt vilket börjar tära på kropp och själ, har problem med att äta (har slutat vara hungrig), Det enda egentligen som snurrar runt i huvudet på mig är VARFÖR?????

Finns nog inte en enda människa som kan svara mig på detta men förhoppningsvis så kommer jag att få svar på den frågan tids nog....

Vi har varit hemifrån ett tag nu bara för att få rensa skallen och ladda om batterierna problemet är bara det att vi hinner inte mer än hem så visar det sig att mer skit ska kastas så i nuläget kan jag säga att jag är jävligt labil å känner att det kan explodera vilken sekund som hellst fast jag lägger band på mig....

Samtidigt så var det skönt att "slippa" vara hemma ett tag för att kunna koppla bort vilket jag gjorde emellanåt men för det mesta så fanns det där, faaan jag undrar hur mycket man ska tåla innan man gör något riktigt dumt för det känns som om jag verkligen vill göra något dumt men då får min familj lida och det ska dem verkligen inte göra bara för att jag snart får ett flipp.....

Jag är glad över att jag har min man brevid mig i detta för annars hade jag gjort något dumt för länge sedan och nej jag skulle inte skada mig själv (inte fysiskt iaf).....

På onsdag så drar det igång å sedan är karusellen i gungning så jag hoppas att utgången blir bra för alla....

Nej nu har jag svamlat tillräckligt....

Puss å kram

Ja det e nog det enda jag känner just nu :(

Egentligen har jag en massa olika känslor men jag kan inte riktigt fokusera på hur jag ska göra eller vad jag ska göra...

Ena sekunden blir jag arg över händelsen å vill bara slå någon å i nästa sekund vill jag bara aätta mig ner å gråta :(

Just nu känns bara allt så JÄVLA hopplöst och jag känner mig helt maktlös...

Att vara tvungen att lämna sin sk trygghet bara för att slippa att behöva springa ihop med den som gör en räddast i hela världen tycker jag är förjävligt men vad kan man göra????

Just nu är allt iaf tryggt men visst alla lider å det finns inget vi kan göra för att hjälpa det...

Hur ska det bli när vardagen kommer å allt ska vara som vanligt?

Hur ska alla hantera detta å vilken hjälp ska alla få?

Jag hoppas innerligt att detta inte kommer att sätta spår men det vet jag att det redan gjort...

Hur kan man göra för att underlätta, för att hjälpa, för att allt ska bli bra igen???

Finns inget egentligen som man kan göra men man vill...

Jag är så luckligt lottad som har min underbara man i allt detta även om det inte bara är jag utan även alla andra som känner...

Det värsta är ångesten, var var jag i alllt detta, varför fanns inte jag där, hur ska jag göra för att visa att jag inte sviker????

FAAAAAAANNNNNNN just nu är allt bara skit men jag är glad att det finns förstående människor som finns där för att hjälpa när det behövs, synd bara att många är så trångsynta....

Ja jag vet inte riktigt vad detta blev för ett inlägg men känslor tankar ja det är väl sånt man ska skriva om....

Nej jag får ingen rätsida på detta just nu men förhoppningsvis så kommer det med framtiden....

Puss å kram :(

Jepp tiden rusar iväg å imorgon är det dags å jobba igen =) Jobbar 6.00-15.00 så jag lär vara skapligt trött =)

Trodde att jag hade åkt på ögoninflammation i torsdags men det visade sig att det va en allergisk reaktion men på vad vet jag inte så nu har jag ögondroppar, funkar skapligt men ovant än så länge =)

Har inte så mycket att skriva om just nu eftersom att jag e trött å huvudet är rätt tomt så jag kan inte komma på något, egentligen skulle jag kunna skriva om att Lennea har blivit 9 år nu, snacka om att tiden går fort =)

Det va ju inte alls länge sedan jag fick henne tycker jag =)

Eller så kan jag ju skriva om något som har retat mig en längre tid å det är alla som klagar över sina respektive å sina barn å hur förjävligt deras liv är....

Om man nu är så jävla missnöjd med sin situation man lever i så måste man ju göra något åt det mer än att bara sitta å beklaga sig överallt, om karln är så jävla dryg, jobbig, trög, mamma gris eller vad det nu än är som man retar sig på så är det väl bara att se till att det blir ändring eller så gå därifrån eller????
Om ditt liv är så satans tråkigt eller om du känner dig instängd, misslyckad eller rent av bara rastlös så se till att fixa det då å sitt inte å beklaga dig...

Detsamma gäller ju för allt i livet eller???

Om jag skulle tycka att min man är en sån jävla idiot å han bara ser till sig själv å inte bryr sig om någon annan än sig själv så skulle jag upplysa honom om att det är dags för en ändring å skulle inte det ske så skulle han få packa sina grejer å försvinna, om mitt liv skulle kännas misslyckat så skulle jag ju göra allt som stod i min makt för att ändra det å se till att allt blev bra...

Jag skulle ju inte bara sitta å beklaga mig för allt å alla å hoppas på att få sympati å folk som tycker "stackars lilla dig, det är synd om dig för du gör ju aldrig fel" Snälla nån för helvete alla människor kan göra misstag men det gäller att man lär av sina misstag...

Nej nu kom jag bort från allt egentligen för det va ju inte detta jag ade tänkt att skriva men men är huvet trött så är det nej nu ska jag göra lite frukost till imorgon å sedan bär det iväg till sängen för att kramas med kudden =)

Puss å kram =)

Men så kan det bli när man har börjat "jobba", ja jag har fått praktik på ett äldreboende i Skänninge å trivs som fisken i vattnet men eftersom att man har ett rätt krångligt schema blir det inte mycket tid över till att sitta vid datorn å blogga eller något annat=)

Jag har bara jobbat en vecka än så länge men jag har så jävla kul på jobbet men ibland kan det vara skönt att ha någon dag ledig som idag tex men allt man har inplanerat för dagen blir inte som man tänkt sig =)

Nu har halva dagen gått men jag ska försöka hinna med det jag har tänkt att göra idag vilket är att möblera om här hemma =) Byta rum med barnen för dem behöver ett större rum =)

Mycket har nog hänt sedan jag skrev sist men just nu kommer jag inte på ett skit så detta blev ett ganska kort inlägg =)

Puss å kram =)