Som sagt igåt fick vi ju veta att dem hade sett en förändring på Neas röntgenbilder som ska vidare undersökas.

Vi var även till VC iom att vi hade fått en tid dit för att träffa läkaren som kommer att vara " sambandscentralen" för allt.

Det börjar redan här hemma då jag å Nea ska gå, jag kommer in i köket å där ligger hon på golvet och kvider....Då har knäskålen hoppat snett så hon fallit, visst hjälper henne upp så vi kan komma iväg.

Längst ner i trappen så händer samma sak och Nea faller ner till golvet.

På vägen till VC händer samma sak 2 gånger till vilket gör att Nea har så fruktansvärt ont när vi väl kommer fram att hon inte vet var hon ska ta vägen.

Vi anmäler oss å sätter oss ner för att vänta, för en gångs skull får vi komma in tidigare än vad man brukar, "kors i taket".....

Läkaren presenterar sig för oss å börjar med att tala om att han har läst Neas sjukdoms journaler och det är ju ett väldigt speciellt fall, vi pratar lite om hur hon har haft det med sitt mående å sedan hur hon mår nu.

Sen berättar jag om brevet vi fått under dagen så han plockar fram det på datorn och läser igenom det.

Jag talar om för honom vad som hänt på vägen ner och hur ont hon har det på dagarna och nätterna.

Då talar han om för mig att ja men du förstår att det sitter nog i huvudet på henne eftersom att hon har problem med magen och migrän....

Jag förklarar lite lätt för läkaren att migränen har hon haft sedan hon var liten och att det finns migrän i släkten, han tittar på mig hel oförstående å svarar " jaha",

magen ja den är ju ett resultat av mobbingen hon fick genomgå, då tittar han till på dataskärmen å bara "mmm"......

Sen påpekar jag lite fint att dem har ju hittat förändringar i hennes höft nu efter 2 år tid, hans svar till mig då är: " jaja men det behöver inte betyda att något är fel".....

Han hade redan innan vi kommit dit fått sin bestämda uppfattning om hur allt låg till och förklarade även att han inte ville undersöka Nea å titta på henne för det hade ju redan så många andra läkare gjort men jag fick honom till att titta på hennes knää iom att det hoppar ur led så att säga.

Han undersöker Nea å det gör så ont på henne att hon gråter, då tittar han på henne och bara " ja jag ska inte plåga dig mer du kan klä på dig", så hon drar på sig brallorna igen och börjar göra sig klar för att gå.

Då tittar läkaren på mig å talar om att han hittar inga fel på knät och eftersom hon kan böja knät när hon tar på sig byxorna så har hon full rörlighet i knät å att det hoppar ur led är en bieffekt på att hon sned belastar sig så vi blev rekomenderade att köpa ett blått knäskydd på apoteket för att stabilisera knät.

När det kom till hennes smärta hon har så ville han inte ge henne någon smärtlindring alls eftersom att då var den tvungen att vara receptbelagd å den är beroende framkallande å hon är bara 10 år gammal.

Ja jag håller med honom på det att det är ju inte bra med morfinbaserad medicin som han sa, men för helvete något kan hon väl få så hon slippe ha så jävla ont hela tiden?????????

Det komiska i hela situationen är att precis när vi ska säga hejdå och gå därifrån ringer min telefon och det är en läkare från barnspecialisten i Linköping.

Hon är rematolog och hade fått en remiss i somras och nu hade hon tittat på alla bilder och ville föreslå en magnetröntgen eftersom attd em hade hittat förändringar på höften.

Jag förklarade för henne om brevet vi fått under dagen och att dem redan skickat iväg en remiss och att vi stod på väntelista för en tid, jag talade även om för henne att vi precis varit på VC och vad den läkaren hade sagt ang Neas ben....

Hon blev tyst i luren och sa sedan ja magen kan ju vara psykiskt men höften det är en helt annan femma.

Så hon ville ha namnet till ortopeden som skickade remissen och sedan skulle dem ha kontakt med varandra för att efter magnetröntgen gå igenom allt och sedan kolla hur vi på bäst sätt kan hjälpa Nea.

Så nu är det som sagt bara å vänta å se när vi får komma in på magnet röntgen......

Puss å kram :)