Nu har vi bott här sedan den 24/8 å de är nog ett av de bästa besluten vi gjort :)

Barnen trivs superbra här, allt funkar klockrent i skolan och vi trivs alla i lägenheten :)

Snart har vi plockat ur allt ifrån den gamla lägenheten så vi kan avsluta det kapitlet helt :)

Jaha hur det går annars, jodå knallar på.

Fortfarande arb lös men men det kommer att släppa när som :)

Idag är barna hemma å sjuka båda två så det blir lugnt idag, massa mys :)

Imorgon ska vi in till US i Linköping med Nea för att undersöka vad det kan vara för fel på henne.

Förhoppningsvis så kan vi få ett vettigt svar av läkaren iom att vi inte har fått ett rakt svar på 2 år nu... Sist vi var in till akuten med henne var bara någon dag in på nya skolläsåret.

Kommer in till läkaren och han börjar undersöka henne och talar om att hon har en inflammation i knät pga snedbelastning, sen när han kollar höften på henne upptäcker han att det inte är höften utan det är bäckenet som hon har ont i och talar om att han ska skicka en lapp till läkaren på ortopeden för att skynda på det hela lite granna för hon behövde få komma in till en specialist så snart som möjligt.

Så nu är den dagen här eller ja rättare sagt imorgon.

Har lite å fixa idag iom att det blir att ringa runt till försäkringsbolag å kolla hur det ligger till och vem det är som ska stå för vad om det nu skulle bli så att hon blir op eller inlaggd iom att då är det bara för mamma att sova på sjukan.

Nej nu ska man ju inte gå händelserna iförväg men som Nea sa till mig igår när hon skulle gå å lägga sig:

" Jag tänker inte lämna sjukhuset fören dem har gjort något åt smärtan, för nu orkar inte jag mer. Även om det kommer att ta flera år så kommer jag att sitta på sjukhuset till dem har hjälpt mig " 

Jag är väldigt imponerad utav Nea faktist, hon har så fruktansvärt ont att hon inte kan gå vissa gånger men hon kämpar och vägrar att ge sig.

Hon försöker att vara med på skolan och gymnastiken även om hon inte kan springa så försöker hon göra allt annat dem gör.

Det jag blev mest impad av var när hon kom hem från skolan i fredags och talade om att hon hade hoppat höjdhopp med ett ben och höjden hon klarade var 85 cm :)

Jävligt starkt gjort tycker jag :)

Nej nu ska jag fixa lite här hemma å ta hand om mina sjuklingar.

Uppdatering om hur allt går med Nea kommer att komma :)

Puss å kram :)

Nu har vi bott här sedan den 24/8 å de är nog ett av de bästa besluten vi gjort :)

Barnen trivs superbra här, allt funkar klockrent i skolan och vi trivs alla i lägenheten :)

Snart har vi plockat ur allt ifrån den gamla lägenheten så vi kan avsluta det kapitlet helt :)

Jaha hur det går annars, jodå knallar på.

Fortfarande arb lös men men det kommer att släppa när som :)

Idag är barna hemma å sjuka båda två så det blir lugnt idag, massa mys :)

Imorgon ska vi in till US i Linköping med Nea för att undersöka vad det kan vara för fel på henne.

Förhoppningsvis så kan vi få ett vettigt svar av läkaren iom att vi inte har fått ett rakt svar på 2 år nu... Sist vi var in till akuten med henne var bara någon dag in på nya skolläsåret.

Kommer in till läkaren och han börjar undersöka henne och talar om att hon har en inflammation i knät pga snedbelastning, sen när han kollar höften på henne upptäcker han att det inte är höften utan det är bäckenet som hon har ont i och talar om att han ska skicka en lapp till läkaren på ortopeden för att skynda på det hela lite granna för hon behövde få komma in till en specialist så snart som möjligt.

Så nu är den dagen här eller ja rättare sagt imorgon.

Har lite å fixa idag iom att det blir att ringa runt till försäkringsbolag å kolla hur det ligger till och vem det är som ska stå för vad om det nu skulle bli så att hon blir op eller inlaggd iom att då är det bara för mamma att sova på sjukan.

Nej nu ska man ju inte gå händelserna iförväg men som Nea sa till mig igår när hon skulle gå å lägga sig:

" Jag tänker inte lämna sjukhuset fören dem har gjort något åt smärtan, för nu orkar inte jag mer. Även om det kommer att ta flera år så kommer jag att sitta på sjukhuset till dem har hjälpt mig " 

Jag är väldigt imponerad utav Nea faktist, hon har så fruktansvärt ont att hon inte kan gå vissa gånger men hon kämpar och vägrar att ge sig.

Hon försöker att vara med på skolan och gymnastiken även om hon inte kan springa så försöker hon göra allt annat dem gör.

Det jag blev mest impad av var när hon kom hem från skolan i fredags och talade om att hon hade hoppat höjdhopp med ett ben och höjden hon klarade var 85 cm :)

Jävligt starkt gjort tycker jag :)

Nej nu ska jag fixa lite här hemma å ta hand om mina sjuklingar.

Uppdatering om hur allt går med Nea kommer att komma :)

Puss å kram :)