Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller vad jag ska säga... Jag var som sagt på möte idag på min dotters skola med hennes rektor och hennes två lärare...

Detta möte blev till pga att min dotter får otroliga utbrott på skolan när hon blir upprörd över något å när dessa utbrott kommer så klarar inte hennes lärare av henne eller kan få henne på bättre humör...

Det jag ville ha ut av mötet var:

1, Hur ska dem hantera henne när hon får ett utbrott

2, Hur ska dem göra för att förebygga ett utbrott

ja jag ville ha svar på fler frågor men dem var dem viktigaste å jag kan ju påstå att jag gick ur mötet lika frågande som jag kom dit.

När vi börjar mötet så sitter rektorn med ett papper framför sig, hennes två lärare sitter med varsitt block å penna. 

Rektorn börjar med att ställa frågor om hur hon funkar i skolan rent praktiskt, klarar hon av uppgifterna hon får, är grov och fin motoriken som den ska när det gäller henne, kan hon prata som hon ska, var hon sen i talet eller var hon tidig....

Sover hon som hon ska, äter hon som hon ska...

Ärligt talat vad i Helvete har det med hennes utbrott å deras okunskap till att hantera henne å göra????

Sedan frågar hon mig om hur vi hanterar henne hemma när hon blir arg eller får ett utbrott, mitt självklara svar blir ju då naturligtvis som vi brukar göra antingen skickas hon till sitt rum eller så får hon en time out å får sitta på en stol...

Men vi är konsektventa å om vi talar om för henne hur saker å ting ska vara så får hon inte en chans att ändra på det för fem öre...

Ska vi hitta på något och hon får ett utbrott å förstör för oss andra så vänder vi på klacken å åker hem utan att göra det vi tänkt för att visa henne att hon inte kan få som hon vill hela tiden...

Efter att jag berättat detta så tycker rektorn att det är ju bra råd och dem kan ju försöka utföra dessa i skolan oxå fast ta en stol å sätta i kapprummet gränsar på kränkning enligt deras stadgar å regler men om det är oki för mig så kan dem ju försöka med det...

Sedan när vi har kommit övverens om att dem ska använda sig av timeout på henne för att hindra hennes utbrott så frågar jag vad dem ska göra om ett utbrott händer å inte jag eller Thorda kan komma å hjälpa dem med det..

Svaret blir att då finns det så mycket mera personal som kan komma å hjälpa till så då fixar dem det så...

Sedan får jag höra av min dotters ena lärare att om hon ställer till med bråk i klassrummet å de andra barnen får gå ut i kapprummet för att klä på sig när lektionen är över så får min dotter vara kvar i klassrummet å dem står å vakar utgångarna så att hon inte tar sig någonstans för att hon ska lugna ner sig...

Om man har ett hysteriskt barn som man försöker lugna ner, ser man då till att barnet känner sig trängt å hotat???

jag vet inte det är ju inte riktigt så jag skulle göra då...

Jag har otaligt många gånger försökt att förklara för hennes lärare hur dem ska hanteras med min dotter när hon blir som hon blir men tydligen så sjunker det inte in...

Nå vad blev det av detta möte då, hmmm inte något alls tycker jag iaf...

Det enda som blev sagt var att om inte jag eller Thorda kan komma när hon får ett utbrott så får dem försöka lösa det själva men jag fick inte veta hur dem skulle göra och om dem inte kunde stävja utbrottet så fick dem vänta ut det för förr eller denare så går det ju över...

Rektorn tyckte att vi har ju bestämt att använda oss av en stol i kapprummet så hon förstod inte varför jag undrade...Hallåååååååå timeouten är för att försöka hindra att det blir ett utbrott inte för att försöka få henne till att sätta sig på en stol när hon är som mest ar och aggressiv för det kan dem ju bara drömma om...

Jag vet inte om någon annan fattar något av detta å vad lösningen på allt är men jag kan ju säga så pass mycket att jag tycker att skolan inte gör sitt jobb till att försöka hjälp min dotter på bästa sätt...

Vi disskuterade om när det är hon får sina utbrott å dem kommer för det mesta efter lunchen så frågan är ju om det kan vara en nyckel i det hela...

Jag har tagit kontakt med en kurator gällande min dotter eftersom hon själv vill få hjälp med sina utbrott eftersom hon inte vill få sådana iom att det är väldigt jobbigt för henne å hon vet inte varför det blir så...Hon kan dessutom inte kontrollera sig vilket hon själv tycker är väldigt jobbigt...

Så nästa onsdag så ska hon få träffa kuratorn, jag hoppas att han kan hjälpa henne...

Rektorn tyckte att det var jättebra så att han då kan lära henne knep som hon kan ta till när hon börjar bli arg, men för helvete tror dem verkligen att min dotter kommer att komma ihåg att använda dem knepen när hon blir så arg...

Jag vet inte men är det inte så att det är skolans uppgift att hjälpa barnen när dem är i skolan med stöttning å den tänkbara hjälp som dem kan behöva????

Är jag helt fel ute eller???

För ska jag tolka det jag får veta av skolan å deras sätt å hantera situationerna som uppstår så tvår dem sina händer när det kommer till barn som behöver extra hjälp, det får föräldrarna fixa...

Visst jag kanske har fel men det är så jag ser det hela...

Som sagt detta inlägg är både skruvat å huller ombuller men ni få som läser detta kanske förstår ändå :)

Nej nu ska jag nanna kudden å försöka få lite ordning på mina tankar gällande dagens möte å hur allt kommer att sluta...

Puss å kram

Jaha då får vi se hur denna denna dag kommer att fortsätta då, ska iväg på ett möte senare idag ang min yngsta dotter å hennes raseriutbrott som hon får i skolan och att hennes lärare inte är pedagogiska nog till att klara av att hantera henne.

Visst min dotter kan vara riktigt ättrig å för att vara ärlig uppkäftig men jag anser att om man jobbar som lärare så ska man kunna hantera sådana saker annars så är man på fel plats helt enkelt...

Visst hon kan vara en riktig pina å hitta på miljoner grejer å säga elaka saker å slåss å så men om man som lärare inte kan avstyra ett barn som är påväg att få ett utbrott å dessutom inte lyssnar på vad föräldrarna säger så ska man fundera starkt på vad man håller på med...

Jag vet inte men det är så jag tycker iaf...Många kommer säkert att bli upprörda värre nu å tycka att jag har fel men so be it...Jag står för vad jag tycker å tänker å när det kommer till barnas skola har jag inte vidare höga tankar med tanke på allt som har varit...

Det enda jag är ute efter är att situationen ska lösa sig till det bästa för min dotter oavsett om hon har någon bokstavskombination eller inte...

Det märkliga är att det kan gå hur lång tid som hellst oxå utan att det är något sen så kommer något å då är cirkusen igång, visst kan hon bråka å jävlas här hemma men herre gud hon är ett barn, barn är sådana...
Dessutom så händer hennes utbrott bara efter lunchen på skolan aldrig på förmiddagarna...

Jaja vi får se vad som händer på mötet och vad vi kommer fram till...

Det kommer uppdatering om det senare, troligtvis inte ikväll beror på hur MITT humör kommer att vara efter mötet ;)

Nej nu kanske man skulle försöka få i sig lite lunch innan det e dags å dra iväg på mötet...

Puss å kram